| | |
|
Katarina Halvarsson föddes 1965 med rötter i skånsk mylla och gotländsk kalksten. Hon växte upp i en förort till Stockholm där hennes livslånga kärlek till litteraturen väcktes då hennes pappa gav henne boken "Rötter" när hon var tolv år.
Numera är Katarina bosatt på bondvischan i Norrtälje. Där det finns närhet till vidsträckt natur (där hon förlägger sin träning) och tystnad som gynnar skrivandet och uppkomsten av idéer. Dagarna delar hon med små människor som fyller henne med glädje och påminnelser om det viktiga i att vara närvarande.
Katarina har varit egenföretagare större delen av sitt liv. Först som massör och de senaste 17 åren som föreståndare för en förskola. Däremellan fick hon två gossar.
När hon märkte att minnet svek henne angående det som hon och familjen var med om på PhiPhi island under och efter tsunamin skrev hon ner det hela rakt upp och ner. Skrivandet i sig var en avkoppling som då återuppväcktes och som sen dess har blivit ett stort nöje och intresse.
Katarina lever efter devisen: har man god hälsa och dåligt minne är man lycklig. Hitintills har det fungerat bra, fast man ska ju aldrig säga aldrig...
| |
| |
|
